Hanö har sannolikt haft fiskebosättningar sedan medeltiden, men någon fast befolkning fick ön först på 1830-talet. Lämningar efter två fiskelägen finns kvar i marken på öns södra del. Från början av 1800-talet betades och avverkades ön nästan kal, och större delen av avenbokskogen i söder växte upp först när betet och avverkningen upphörde i mitten av 1900-talet.
Fiskarna kom till Hanö långt före de fastboende
Det har sannolikt funnits fiskebosättningar på Hanö sedan medeltiden. Åtminstone sedan 1600-talet har fiskare bott på ön under fiskesäsongen.
Först på 1830-talet fick Hanö en fast befolkning. Byn ligger på västsidan kring hamnen, och i dag står omkring 100 hus där. De flesta är fritidshus. Vid SCB:s mätning 2020 var elva personer folkbokförda på ön.
Husgrunder, båtkåsar och en kolerakyrkogård ligger kvar i marken
På ön finns tomtningar med husgrunder, alltså låga stenvallar efter temporära bosättningar. Där finns också båtkåsar, en kolerakyrkogård, en ensamgrav och flera stenmurar. I vattnen runt Hanö ligger dessutom några vrak.
På öns södra del finns lämningar efter två fiskelägen. Båda är klassade som fornlämningar, det norra och det södra. Den mest kända lämningen är Engelska kyrkogården, där brittiska sjömän begravdes när ön var flottbas 1810 till 1812.
Lämningarna är skyddade. Inom naturreservatet är det förbjudet att skada stenmurar eller andra kulturhistoriska lämningar.
Bete och avverkning gjorde Hanö nästan skoglös
I början av 1800-talet dominerades Hanö av utbredda ädellövskogar. Sedan avverkades skogen, och kreaturen betade på ön år efter år. Under 1900-talets första hälft var landskapet öppet och i det närmaste skoglöst. Bara mindre skogsrester fanns kvar, främst i sydost.
Den öppna gräsmarken på norra Hanö ger en aning om hur stora delar av ön såg ut då. Marken är torr och full av sten, och betet höll buskar och sly borta.
Större delen av avenbokskogen växte upp efter betet
I mitten av 1900-talet upphörde både kreatursbetet och avverkningarna. Då började träd och buskar breda ut sig igen. Merparten av avenbokskogen på södra Hanö är därför relativt likåldrig, med ursprung i mitten av 1900-talet. Skogens kärnområde har däremot sannolikt flerhundraårig skoglig kontinuitet. Avenbokskogen räknas i dag som en av Sveriges till ytan största, och Skogsstyrelsen har pekat ut stora delar av den som nyckelbiotop.
Samtidigt som kreaturen blev färre planterades dovhjortar in på ön, och de har sedan ökat betydligt i antal. Hjortbetet gör att nya träd och buskar knappt kommer upp alls. Enligt beslutet om Hanö naturreservat från 2017 ska hjortarna därför bli färre, eventuellt i kombination med kompletterande tamdjursbete i öppna och buskbärande marker.
Vill du se lämningarna och skogen på plats finns stigarna på kartan över Hanö.
Senast faktagranskad: 2 oktober 2026